Den lilla svarta

Ett måste i varje garderob, sägs det. Dock är användningstillfällena ganska få. En regning tisdagseftermiddag eller en kylig aprillördag med trädgårdssysslor är väl kanske inte direkt tillfällen att strutta runt och njuta av sin lilla svarta.

En liten svart som däremot tål att njutas i vilket väder som helst är S:t Eriks trädgårdstegel. Tegel känns som ett roligt markmaterial och nästan lite exklusivt eftersom det inte är så flitigt använt. Inte i var mans trädgård som marksten och plattor av betong.

Kanske inget för min egen trädgård, där det finns ett hus från 1800-talet att ta hänsyn till. Men till ett nybyggt hus skulle det kunna bli hur snyggt som helst. Tycker att det svarta teglet ger ett stilrent intryck med sin mörka och strama kulör, men ändå levande med sin lite ojämna struktur och form.

Svart är en läcker färg att kombinera med grönska och blommor. Tänk en uteplats där yvig lavendel ramar in med sina lila blomskyar eller en limegrön funkia som lägger sina frodiga blad över tegelgångens kant.

Bäst är kanske att kombinera med andra markmaterial, så att inte trädgården blir mörk och dyster när tanken var läcker och stram.

Hoppas att ni har en finfin torsdag!

Bilder från S:t Eriks hemsida.

Mörkt

Är så trött på kylan som kryper in i märgen. Less på att frysa i beckmörkret. Därför tänkte jag gjort ett glatt tulpaninlägg ikväll. Huvudrollen skulle mina snövita tulpaner spela, som har piggat upp i en vecka nu. Ackompanjerade av väldoftande vit ginst.

Men så var det ju det här med solen som fortfarande knappt visar sig. Vid klockan fem på eftermiddagen finns inget smickrande fotoljus att finna. Det var stört omöjligt att göra tulpanbuketten rättvisa.

Så istället blir det en kylig men tjusig bild från min käre broders kamera. Den snövita buketten kanske jag kan återkomma med en ljusare dag.

Foto Joakim Bengtsson 

Länsade tallrikar

Alunroten som ingick i höstens utplanteringskomposition hade jag tänkt skulle hänga med över vintern och fylla ut urnor och krukor med sina dimmigt vinröda blad, för att sedan få täcka marken i någon rabatt. En ganska bra plan, om jag får säga det själv.

Det lilla rådjurssällskapet som har kalasat på trädgårdens fallfrukt när vinternätterna varit som kallast, de sköt alunrotsplanen i sank.

De bestämde sig för att mumsa i sig ett tjusigt dukat julbord. Toppade ljungen, länsade kålen och som dessert snaggade de alunroten.

Kanske överlever alunroten och får ett fortsatt liv i rabatten. Vi får se vad som händer när vårsolen kommer.

Vintertjänstgöring

Varje dag när jag svänger in på gårdsplanen står det någon i givakt och hälsar välkommen hem.

Välkomstkommittén är lite trött och sliten, nött av ålderns höst och påföljande vinter. Men jag tycker ändå att de är vackra, där de står rakryggat i bister januarivind och envist påminner om vår som varit och som kommer igen.

Krollilja Lilium martagon

under vintertjänstgöring.

Januarifavorit

Det är tämligen stillsamt i trädgården, så här en söndag i mitten av januari.Därför uppstod det inga slagsmål om min uppmärksamhet när jag  tog med kameran för att utföra Annas utmaning.

Årets första favorit blir en tillfällig gäst. Ganska långvarig, i och för sig. Inflytt skedde redan i juni. En sommargäst som envist klamrar sig fast alltså.

Silvergirland, Leucophyta brownii

Silvergirlanden är en riktig toppenutplanteringsväxt. Frystorkad står den lika fin på vintertrappan som den gjorde i sommarens kompositioner och höstens planteringar.

De tunna spretiga grenarna skimrar av kyligt silver och gör sig utmärkt i januarikölden. Frost och silver känns som en vacker kombination att starta det nya året med.

Silver och terracotta är ju inte heller

helt fel.

Då var första favoriten utsedd och det gick helt smärtfritt.

Bonus

Idag damp fröbeställningen ner i brevlådan. Tydligen ingick bonusfröer vid vissa inköpssummor. Trots min tveksamma inställning till min egen fröförmåga lyckades antalet fröpåsar och inköpssumman komma upp i två bonussorter.

Tur för mig var de både samarbetsvilliga och väldigt vackra sorter som följde med på köpet.

Papaver paeoniflorum 'Purple Paeony'

pionvallmo.

Mix

Lathyrus odoratus & Lathyrus chloranthus

'Yellow & Mauve'

gammeldags luktärt och grönvial.

Bilder från Rara Växter.

Utmaningen antagen

Varje månad ska jag lyfta fram en självklar favorit, en gullegris som förtjänar allt trädgårdens rampljus,  en enda ögonsten för alla blickar och beundran.

Ja, i alla fall ska jag göra ett gott försök i Anna Vattenkannas månadsutmaning.  Sen får vi se om jag har hjärta att tala om för de små skyddslingarna i trädgården att en är fagrare än alla de andra.

Gråt och tandagnisslan kommer det att bli, kanske till och med slagsmål där de små kronbladen flyger och ståndare ryker all världens väg. Anna Vattenkanna, vet du vilka konflikter och motsättningar i mina rabatter du eventuellt kan bli grunden till?

Till helgen får det bli en juryrunda i trädgården, med kameran i högsta hugg.

Så, hej då trädgårdsfriden!

Skam den som ger sig

Eftersom mina försök att dra upp perenner från frö hittills  har varit så förkrossande usla, hade jag (nästan) helt bestämt mig för att inte köpa på mig några frön inför säsongen.

Men... vem kan motstå de förföriska frökatalogernas locksånger? Tydligen inte Västergötlands sämsta perennodlare i alla fall. Igårkväll gick det iväg en liten beställning från min dator.

I försvarstalet ska dock nämnas att jag valde idiotsäkra arter som antagligen klarar sig bara jag öppnar fröpåsen och visar ytterdörren. Ett par ettåringar slank också ner i shoppingkorgen. En av dem sömntuta, inspirerad av Landet Krokus kärleksförklaring.

Alcea ficifolia 'Aubade' stockros, 

Digitalis purpurea ssp. heywoodii 'Silver Fox' fingerborgsblomma, Aquilegia rockii akleja, Eschscholzia californica 'Thai Silk Milkmaid' sömntuta,

Aquilegia ecalcarata dockakleja, Digitalis purpurea 'Pink Gin' fingerborgsblomma och Matthiola longipetala ssp bicornis 'Starlight Scentsation' grekisk lövkoja.

Så, då håller vi en tumme för odlingssäsongen 2013 allihop!

Bilder från Rara Växter

På efterkälken

Det nya året har tagit fart och jag känner att jag inte riktigt är uppe i samma hastighet ännu. Planen för jul och nyår var inte att bromsa så hårt att totalt stiltje skulle uppstå här hos Spirande grönt.

Den totala tystnaden skyller jag helt och fullt på ett otrevligt gäng gäster som kom och våldgästade i mellandagarna. Hostan från Helvetet, tjocka kompisen Huvudvärk och så lilla Feber. De har krävt ständig uppassning, stökat runt på nätterna och har inte haft vett att ge sig av (förutom lilla Feber, som tröttnade på mig ganska fort).

Så här kommer nu ett livstecken och ett inlägg jag tänkte gjort för över en vecka sedan. Inte rykande aktuellt, men som sagt har jag hamnat lite på efterkälken (och försöker fortfarande sparka ut Hostan).

När Språkrådet kom med sin nyordslista för 2012 ögnade jag igenom och fann ett ord som skimrade grönt och vackert. Till skillnad från ord som köttrymd (den som myntade det ganska vidriga ordet kan väl aldrig ha sett ett körsbärsträd stå i blom eller blåsippor nicka i den verkliga världen. Alltså motsatsord till cyber space) eller  räckviddsångset (för harhjärtade elbilsförare) kändes mossgraffiti viktigare och vackrare.

källa

Recept på färg är lätt att googla fram, men i stora drag behöver du filmjölk, öl, mossa och lite socker. Så fundera ut en lämplig vägg att attackera när våren kommer och det är läge för ett skriftligt vårskrik!

Passar också på att putta fram min lilla kälke fullastade med ett Riktigt Gott Nytt År till er alla!