Silverkant...

på tillvaron är inte så dumt det heller.

Växtförslag till plantering i en privatträdgård. Enligt önskemål i vitt, silver och blå-lila nyanser. Några olika buskar och tre skärmar av avenbok tjänar som ett varierat insynsskydd mot gatan.

Alla perennerna är planterade i år. Antagligen noggrant servade med vatten under torkan, för som det har vuxit till sig!

På armen

För att få med sig blomster och annat smått och gott in från trädgården hade en skördekorg hängt fint på armen.

Dessa två varianter kan man hitta hos Min lilla vrå respektive Gardenhome.

Felköp?

Att möjligheten att göra ett riktigt fynd ofta leder till förhastade handlingar och något ogenomtänkta beslut torde de flesta någon gång ha erfarit. Vissa oftare än andra. Här följer en sådan historia.

Klematisen ’Madame le Coultre’ , med stora snövita blommor, har länge stått på önskelistan. Så en dag i slutet av förra sommaren hos den närmsta handelsträdgården råkade ett bord med skylten Klematis 39 kr komma i min väg. Där i den ganska sorgsna samlingen fanns en ’Madame’ med initialen C. Taget, inget att fundera på! Att hon var fin och frodig, särskilt i jämförelse med sina olycksystrar på reabordet, gjorde fyndet fulländat.

Väl hemma, med ett fyndrus som börjat klinga av, granskades etiketten av något mer kritiska ögon. Vänta nu här. ’Madame Julia Correvon’!? Röda blommor!? Gruvlig besvikelse.


Aningen tveksamt erbjöds nyanlända Julia en hörnplats vid lilla trädgårdsförrådet. Erkänner villigt att starka tvivel hystes huruvida den färgstarka madammen skulle samsas med den likaledes röda väggen, dock i nyansen falu.


Såhär sommaren efter fyndfiaskot och med ett blommande facit i hand, kan jag inte låta bli att tycka om lilla Julia Correvon. Hon ser drömsk ut, nästan lite skir i sin uppenbarelse och samsas förvånansvärt bra med sin faluröda fond.
Men madame C med de stora vita blommorna fortsätter att trona på klematisönskelistan.

Härmapa

Efter en rejäl dos vacker lavendelinspiration hos Med fingrarna i (j)orden och Leva grönt smög jag ut i sena sommarkvällen. Barfota och utrustad med kökssaxen samlades första lilla skörden från lavendelplanteringen in.


Efterarbetet blev dock inget avancerat hantverk. Endast en prydlig kärringknut med en vacker snörstump, som (antagligen) är äldre än knutknoparen själv.

Semester

Svår sommartorka råder här på bloggen. Förhoppningsvis börjar det dugga inom överskådlig tid. Men tills dess - njut av solen!

Fyra nyanser av lila

Det blir helt uppenbart under en liten trädgårdspromenad att lila blommor verkar ha stark dragningskraft på mig.

Gillar den svala och lugna färgskalan man får av lila blomster. Det är också en tacksam färg att skapa vackra kombinationer med. Lila och ljusrosa, blålila toner, lila och silver, lila och limegrönt, lila och rödbladigt, lila och ...

Stäpplöken Allium christophii med sina stora vackra stjärnor metalliskt skimrande i solljuset. Lavendel, lite blygt förstagångsblommande, samsas med fladdrande vallmo från Claus Dalby. Den fjärde lila nyansen bjuder vädden Scabiosa 'Butterfly Blue' på.

Vågor

Vem har sagt att betongplattor nödvändigtvis måste vara fyrkantiga?

Plattan IVÅG är ett fint exempel på motsatsen. Böljande mjuka former ger en helt annan känsla till trädgårdsgången. Att det även finns moduler i form av fågelbad och planteringskärl bidrar starkt till det organiska intrycket.

Formgivare är keramikern Signe Persson-Melin (1925). IVÅGs förlaga arbetade hon fram till idéträdgården Hommage Ulla Molin, vilken visades på Rosendals trädgårdsutställning 1998.
För ett par år sedan inledde hon ett samarbete med dåvarande Nordform (numera S:t Eriks) och IVÅG kom då i produktion.

Ett roligt och uppfriskande inslag i utbudet av fyrkantighet. Och vem kan förneka det lyxiga i att ha en designad trädgårdsgång?

Informationen om Signe Persson-Melin är hämtad från Scandinavian Design.
Bilderna kommer från S:t Eriks