Februarifavorit

Man kan tycka att vintern borde innebära en massa extra overksam inomhustid som kan ägnas åt att pyssla om sin trädgårdsblogg. Konstigt nog verkar fallet inte vara så.

Men här och nu tar jag mig i kragen och skämmer bort bloggen med ett färskt inlägg.

Gröna grannar

Varför inte sätta igång med att utse månadens favorit i Annas utmaning? Kan inte påstå att de stod på kö ute i trädgården och viftade uppmärksamhetskrävande. Snarare kändes det ganska ödsligt när jag tog en sväng runt februariträdgårdens planteringar.

Februarifavoriten

Den enda gnutta grönt som fanns att uppbåda hittade jag vid verandans stentrappa. Två små individer bär hela trädgårdens vintergröna prakt på sina axlar. Ett ganska blygsamt buxbomsklot, för tillfället rufsigt friserat av någon fyrfota trädgårdsbesökare. Men det blir grannen till klotet som vinner kampen om februaris favoritskap. Ett gäng prydliga rosetter av taklök i sin kruka. Med sina gröna knubbiga blad känns det som om taklöken spjärnar emot vintern allt vad den orkar genom att trotsigt se likadan ut hela köldperioden lång.

Också vid trappans fot, i breda fogar, håller ett gäng rosetter till. Tyvärr är de just nu inte fotograferingsbara eftersom de trotsar vintern under snötäcket.

Alltså; februarifavoriten hos Spirande grönt blir lilla Sempervivum tectorum, taklök!

En gnutta italienskt

Förra veckan var det refuger som gällde på kommunjobbet, och i helgen stod en liten radhusträdgård på schemat för Spirande idéer. En framsida med önsketemat bohemiskt och italienskt.

Några av ingredienserna för att uppfylla önskemålen blir nog röd kalksten, lavendel, lite trädgårdstegel och grekvädd. Men nu får den italienska degen ligga och jäsa till nästa helg medan vi tar tag i den nya veckan.

Hoppas att er februarivecka blir toppen!

Ps. Agneta och Anna-Karin. Vet inte om hjortar är kräsnare än rådjur, men de har inte rört kärleksörten som finns på tågstationen. Förhoppningsvis håller de sig borta från refugen också.

Refug

På mitt kommunala dagtidsjobb sitter jag och lurar på en refugplantering. Det är tufft för de stackars växterna att leva sitt liv i trafikmiljö. Torrt, smutsigt och ibland saltigt. Därför vill det till att välja robusta och tåliga växter. Här får sikten för de förbipasserande cyklisterna inte skymmas av stora praktfulla pjäser. Dessutom finns det en stor och hungrig hjortbefolkning som krymper växturvalet lite till.

I detta fall ska det ganska nya och (i kommunen) oanvända lilla blåbärstryet ANJA testas. Blåbärstry Lonicera caerulea var. kamtschatica ANJA® E ingår I E-plantssortimentet. En låg och bredvuxen marktäckande buske som får ljusgula små blommor och gul höstfärg. I somras provsmakade jag Anjas blåa bär, de är goda och precis som namnet antyder påminner de om blåbär. Dock ska man kanske inte skörda just de som vuxit i en refug.

 ANJA kommer att placeras i refugens ytterkant, ungefär som en liten innefattningshäck. Innanför blir det jättedaggkåpa och kärleksört av sorten ‘Matrona’ i slumpvis blandning. Perennvalet hänger dessutom ihop med en annan plantering som finns på ortens tågstation. Sen blir det kirgislök Allium aflatunense ‘Purple Sensation’ som strössel över det hela. En enkel, men förhoppningsvis effektfull, plantering till glädje för förbisvischande cyklister och bilburna trafikanter.

Ha en fortsatt finfin vecka, gott folk!

Foto av blåbärstry från E-planta, övrigt är eget material.

Skattkammare

Såg hos Charlotte, med fantastiskt vackra bloggen Trädgårdsflow, att hon snart slår upp portarna till en web-shop.

 
Att klicka hem tjusiga trädgårdsattiraljer från nätet är ju en väldigt trevlig sysselsättning. Hos Charlotte lär det bli ännu trevligare. Med hennes känsla för vackra ting spår jag att det är en liten skattkammare som snart öppnar.

Gissar att det kommer att bjudas på många fina kompositioner, som bilden ovan, så fönstershopping (eller skärmshopping kanske?) blir det garanterat mycket av.

Bild från Trädgårdsflow

Den lilla svarta

Ett måste i varje garderob, sägs det. Dock är användningstillfällena ganska få. En regning tisdagseftermiddag eller en kylig aprillördag med trädgårdssysslor är väl kanske inte direkt tillfällen att strutta runt och njuta av sin lilla svarta.

En liten svart som däremot tål att njutas i vilket väder som helst är S:t Eriks trädgårdstegel. Tegel känns som ett roligt markmaterial och nästan lite exklusivt eftersom det inte är så flitigt använt. Inte i var mans trädgård som marksten och plattor av betong.

Kanske inget för min egen trädgård, där det finns ett hus från 1800-talet att ta hänsyn till. Men till ett nybyggt hus skulle det kunna bli hur snyggt som helst. Tycker att det svarta teglet ger ett stilrent intryck med sin mörka och strama kulör, men ändå levande med sin lite ojämna struktur och form.

Svart är en läcker färg att kombinera med grönska och blommor. Tänk en uteplats där yvig lavendel ramar in med sina lila blomskyar eller en limegrön funkia som lägger sina frodiga blad över tegelgångens kant.

Bäst är kanske att kombinera med andra markmaterial, så att inte trädgården blir mörk och dyster när tanken var läcker och stram.

Hoppas att ni har en finfin torsdag!

Bilder från S:t Eriks hemsida.

Mörkt

Är så trött på kylan som kryper in i märgen. Less på att frysa i beckmörkret. Därför tänkte jag gjort ett glatt tulpaninlägg ikväll. Huvudrollen skulle mina snövita tulpaner spela, som har piggat upp i en vecka nu. Ackompanjerade av väldoftande vit ginst.

Men så var det ju det här med solen som fortfarande knappt visar sig. Vid klockan fem på eftermiddagen finns inget smickrande fotoljus att finna. Det var stört omöjligt att göra tulpanbuketten rättvisa.

Så istället blir det en kylig men tjusig bild från min käre broders kamera. Den snövita buketten kanske jag kan återkomma med en ljusare dag.

Foto Joakim Bengtsson 

Länsade tallrikar

Alunroten som ingick i höstens utplanteringskomposition hade jag tänkt skulle hänga med över vintern och fylla ut urnor och krukor med sina dimmigt vinröda blad, för att sedan få täcka marken i någon rabatt. En ganska bra plan, om jag får säga det själv.

Det lilla rådjurssällskapet som har kalasat på trädgårdens fallfrukt när vinternätterna varit som kallast, de sköt alunrotsplanen i sank.

De bestämde sig för att mumsa i sig ett tjusigt dukat julbord. Toppade ljungen, länsade kålen och som dessert snaggade de alunroten.

Kanske överlever alunroten och får ett fortsatt liv i rabatten. Vi får se vad som händer när vårsolen kommer.

Vintertjänstgöring

Varje dag när jag svänger in på gårdsplanen står det någon i givakt och hälsar välkommen hem.

Välkomstkommittén är lite trött och sliten, nött av ålderns höst och påföljande vinter. Men jag tycker ändå att de är vackra, där de står rakryggat i bister januarivind och envist påminner om vår som varit och som kommer igen.

Krollilja Lilium martagon

under vintertjänstgöring.

Januarifavorit

Det är tämligen stillsamt i trädgården, så här en söndag i mitten av januari.Därför uppstod det inga slagsmål om min uppmärksamhet när jag  tog med kameran för att utföra Annas utmaning.

Årets första favorit blir en tillfällig gäst. Ganska långvarig, i och för sig. Inflytt skedde redan i juni. En sommargäst som envist klamrar sig fast alltså.

Silvergirland, Leucophyta brownii

Silvergirlanden är en riktig toppenutplanteringsväxt. Frystorkad står den lika fin på vintertrappan som den gjorde i sommarens kompositioner och höstens planteringar.

De tunna spretiga grenarna skimrar av kyligt silver och gör sig utmärkt i januarikölden. Frost och silver känns som en vacker kombination att starta det nya året med.

Silver och terracotta är ju inte heller

helt fel.

Då var första favoriten utsedd och det gick helt smärtfritt.

Bonus

Idag damp fröbeställningen ner i brevlådan. Tydligen ingick bonusfröer vid vissa inköpssummor. Trots min tveksamma inställning till min egen fröförmåga lyckades antalet fröpåsar och inköpssumman komma upp i två bonussorter.

Tur för mig var de både samarbetsvilliga och väldigt vackra sorter som följde med på köpet.

Papaver paeoniflorum 'Purple Paeony'

pionvallmo.

Mix

Lathyrus odoratus & Lathyrus chloranthus

'Yellow & Mauve'

gammeldags luktärt och grönvial.

Bilder från Rara Växter.

Utmaningen antagen

Varje månad ska jag lyfta fram en självklar favorit, en gullegris som förtjänar allt trädgårdens rampljus,  en enda ögonsten för alla blickar och beundran.

Ja, i alla fall ska jag göra ett gott försök i Anna Vattenkannas månadsutmaning.  Sen får vi se om jag har hjärta att tala om för de små skyddslingarna i trädgården att en är fagrare än alla de andra.

Gråt och tandagnisslan kommer det att bli, kanske till och med slagsmål där de små kronbladen flyger och ståndare ryker all världens väg. Anna Vattenkanna, vet du vilka konflikter och motsättningar i mina rabatter du eventuellt kan bli grunden till?

Till helgen får det bli en juryrunda i trädgården, med kameran i högsta hugg.

Så, hej då trädgårdsfriden!

Skam den som ger sig

Eftersom mina försök att dra upp perenner från frö hittills  har varit så förkrossande usla, hade jag (nästan) helt bestämt mig för att inte köpa på mig några frön inför säsongen.

Men... vem kan motstå de förföriska frökatalogernas locksånger? Tydligen inte Västergötlands sämsta perennodlare i alla fall. Igårkväll gick det iväg en liten beställning från min dator.

I försvarstalet ska dock nämnas att jag valde idiotsäkra arter som antagligen klarar sig bara jag öppnar fröpåsen och visar ytterdörren. Ett par ettåringar slank också ner i shoppingkorgen. En av dem sömntuta, inspirerad av Landet Krokus kärleksförklaring.

Alcea ficifolia 'Aubade' stockros, 

Digitalis purpurea ssp. heywoodii 'Silver Fox' fingerborgsblomma, Aquilegia rockii akleja, Eschscholzia californica 'Thai Silk Milkmaid' sömntuta,

Aquilegia ecalcarata dockakleja, Digitalis purpurea 'Pink Gin' fingerborgsblomma och Matthiola longipetala ssp bicornis 'Starlight Scentsation' grekisk lövkoja.

Så, då håller vi en tumme för odlingssäsongen 2013 allihop!

Bilder från Rara Växter

På efterkälken

Det nya året har tagit fart och jag känner att jag inte riktigt är uppe i samma hastighet ännu. Planen för jul och nyår var inte att bromsa så hårt att totalt stiltje skulle uppstå här hos Spirande grönt.

Den totala tystnaden skyller jag helt och fullt på ett otrevligt gäng gäster som kom och våldgästade i mellandagarna. Hostan från Helvetet, tjocka kompisen Huvudvärk och så lilla Feber. De har krävt ständig uppassning, stökat runt på nätterna och har inte haft vett att ge sig av (förutom lilla Feber, som tröttnade på mig ganska fort).

Så här kommer nu ett livstecken och ett inlägg jag tänkte gjort för över en vecka sedan. Inte rykande aktuellt, men som sagt har jag hamnat lite på efterkälken (och försöker fortfarande sparka ut Hostan).

När Språkrådet kom med sin nyordslista för 2012 ögnade jag igenom och fann ett ord som skimrade grönt och vackert. Till skillnad från ord som köttrymd (den som myntade det ganska vidriga ordet kan väl aldrig ha sett ett körsbärsträd stå i blom eller blåsippor nicka i den verkliga världen. Alltså motsatsord till cyber space) eller  räckviddsångset (för harhjärtade elbilsförare) kändes mossgraffiti viktigare och vackrare.

källa

Recept på färg är lätt att googla fram, men i stora drag behöver du filmjölk, öl, mossa och lite socker. Så fundera ut en lämplig vägg att attackera när våren kommer och det är läge för ett skriftligt vårskrik!

Passar också på att putta fram min lilla kälke fullastade med ett Riktigt Gott Nytt År till er alla!

Dan före dan

En julhälsning, härifrån min spirande hyacinthskog (som till min besvikelse inte doftar särskilt mycket alls), till alla er som kikar in.

Hoppas att ni alla får fridsam och fröjdefull jul!

Blå

Undrar om inte en björkallé är som vackrast klädd i rimfrost. De svartvita stammarna på rad och varenda liten gren inbäddad i vit vinter. När den tidiga eftermiddagen blir blå är det som en vintersaga, även genom en suddig mobilkameralins.

Hoppas att ni alla har en skön torsdagskväll i stugvärmen!

Hjärtligt välkomna till de nya följarna!